RALLYHISTORIK

Det kanske först av allt är på sin plats att över huvud taget reda ut begreppet rally och, med tanke på den tidsperiod som detta handlar om, dvs. 1900-talet, så kan även andra uttryck och förkortningar behöva förklaras.

För att börja från början så kan man påstå att rally-idén föddes redan i förrförra seklet dvs. samtidigt som man började tävla med automobiler. Detta skedde i Frankrike. Man hade då tävlingar på vanliga landsvägar, ofta mellan två kända orter, t.ex. Paris och Rouen 1894. På den tiden var både vägar och vagnmaterial av en sådan kvalité att tävlingsmomentet först och främst bestod i att ta sig fram till slutmålet. Dock var det förstås så att snabbaste ekipage vann tävlingen. Bilarna i dessa tävlingar var standardbilar, givetvis utrustade för tävling. Viktigaste utrustningsdetaljen under detta decennium var reservhjul, antingen lösa däck och slangar eller färdigmonterade däck på fälg. Dessa kunde man aldrig få för många av, eftersom vägarna framkallade många punkteringar. Tävlingarna försiggick förstås på allmänna och för annan trafik öppna vägar. Men trafikintensiteten var ju inte särskilt hög vid den här tidpunkten. Vid tävlingen 1894 var en DeDion ångtraktor, nödtorftigt draperad som en personbil, snabbast, men den fick inget första pris eftersom det var förbehållet en bil med förbränningsmotor. Segrare blev istället en Peugeot med motor från Panhard et Levassor. Året därpå, 1895, kördes Paris - Bordeau - Paris och så här fortsatte det en bit in efter sekelskiftet. 1901 körde man Paris - Berlin och även i England hade man fått igång den blivande klassikern Tourist Trophy, och drog också iväg på lite längre turer, som London - Ostende. 1903 skulle man köra Paris - Madrid, men tävlingen stoppades i Bordeau, eftersom en mängd olyckor inträffat, bl.a. hade Marcel Renault kraschat och dödats. Detta blev signalen till att man började spärra av vissa vägar och köra varvlopp, relativt snart även på speciellt för ändamålet byggda banor, men då pratar vi förstås om det som idag kallas racing. Till dessa tävlingar byggdes speciella bilar, dvs. racervagnar.

Under nittonhundratalets första årtionde utvecklades bilar, vägar och däck och detta förbättrade förstås tillvaron för den som ville tävla med bil. Fortfarande var motorsporten förunnad endast de välbärgade människorna, de som först och främst hade råd att köpa bil och som dessutom kunde lägga pengar på att leka med sina bilar i tävlingssammanhang. Ännu intensivare blev det under 10-talet, men första världskriget gjorde också att det blev ett avbräck på 4 år i all tävlingsverksamhet.

Efter kriget blomstrade bilindustrin, möjligtvis med undantag av några svåra depressionsår i början av 20-talet, men fler och fler människor fick möjlighet att köpa sin egen bil. Och tävlingarna följde med. Landsvägsloppen fanns kvar men banloppen ökade mest i antal. Bilarna blev avsevärt mycket bättre och mer pålitliga, vägarna omvandlades från stigar till riktiga vägar och det blev mer och mer tävlingsmomentet som tog över på det som nu benämndes landsvägstävlingar. Redan 1927 instiftades Monte Carlo Rallyt och det var första gången som ordet rally dök upp. Själva ordet kommer från franskans rallier, som ordagrant betyder samla, förena. Anledningen till samlingen i Monte Carlo Rallyt var att deltagarna kunde starta på flera olika platser runt om i Europa, köra en transportsträcka till ett ställe där alla deltagare samlades och därefter gemensamt köra sista delen av tävlingen som då också innehöll olika tävlingsmoment. Det primära med de första rallyna till Monaco och Monte Carlo var dels att locka (välbärgade) turister till Monaco under vintertid, dels att besättningarna i bilarna skulle kunna komma till Medelhavet och förlusta sig i drägligt klimat och med Casinot inom bekvämt räckhåll.

30-talet försiggick under samma betingelser som slutet av tjugotalet, men landsvägstävlingarna blev hårdare, tuffare och längre med ett mycket mer utpräglat tävlingsmoment. Bilfabrikanterna började inse värdet av den reklam som en god placering i någon känd landsvägstävling kunde ge, och man hjälpte villigt till att bilda lag och att hjälpa till med utrustningen av bilarna. Dock ägde i princip varje förare sin bil. Under 20- och 30-talet så blev motorsporten känd och uppskattad i Sverige, bl.a. med landsvägstävlingarna.

40-talet startade ju i ett nytt världskrig och det blev ännu svårare att komma igång med motorsporten igen. Dock arrangerades det tävlingar i Sverige redan 1946, men bilbeståndet var förstås det starkt decimerade beståndet från 30-talet. Allteftersom "vanliga människor" blev motoriserade med både motorcyklar och bilar, så växte intresset för motorsport oerhört.

När man då kom in i 50-talet så blev det en explosion av utbudet av tävlingar. De nya moderna efterkrigsbilarna började strömma ut på våra gator och vägar och bilen började sin marsch mot att bli var mans egendom. Det var också nu som man började tala om OT-tävlingar som ett begrepp. Men vad betydde egentligen OT? Jo, O:et i OT stod för orientering. Man körde alltså biltävlingar på små grusvägar, ofta igenvuxna eller ombyggda och förändrade, men de fanns med på kartan, som alltid var den svartvita 100.000-delsversionen, ibland med påtryckta s.k. rödvägar. Alltså gällde det att hitta de karträtta vägarna eller det som återstod av dem, och köra dessa. Till sin hjälp fick man ett körbesked, som var hemligt tills 30 sekunder före starten på varje delsträcka. Medelhastigheterna var låga, men eftersom orienteringen var mycket svår, så fordrades det lika stor körkunskap av föraren som kartkunskap av kartläsaren. Denna tävlingsform finns än idag, även om den har blivit mer sofistikerad, inte minst med hjälp av kartor i många olika skalor.

T:et i OT stod för tillförlitlighet. Nu var det inte orienteringen som var svårast, utan bilkörningen. Man körde långa sträckor, visserligen efter kartan, men med lätt orientering, och medelhastigheterna var ganska höga. En tävling kunde gå genom flera landskap, gärna 75-100 mil, och kördes i allmänhet i ett streck. På 30-talet benämndes dessa tävlingar således landsvägstävlingar, men ändrade nu namn till tillförlitlighetstävlingar. Uthållighet och koncentration under lång tid var viktiga egenskaper. Tävlingarna gick på icke avlysta vägar, oftast nattetid, men trafikintensiteten var ju fortfarande låg på den tiden. Idealtider som skulle hållas fanns angivna och tiderna togs på minut när, och det gällde att varken komma för tidigt eller för sent. Så småningom började man ordna särskilda s.k. specialsträckor, då man stängde av en vägbit för all annan trafik och lät ett ekipage i taget köra, och nu var det den snabbaste tiden som avgjorde. Tidtagningen skedde på sekund. Transportsträckorna mellan specialsträckorna hade lågt satta medelhastigheter, så att man inte skulle äventyra vanlig trafik, men ändå tidssatta så att man inte hann att byta ut trasiga komponenter i en bil. Längderna varierade mellan 25-50 mil. Det bildades också i slutet av 50-talet och början av 60-talet en enklare variant av T-tävlingarna som fick namnet OT-special. Skillnaden mot T var att man hade korta specialsträckor och även specialprov, som också kunde köras på asfalt e.dyl. Totallängderna på en tävling kunde vara mellan 5 - 10 mil, och man körde ofta på dagtid. Asfaltplaner, grusgropar och små korta skogsstigar blev OT-specialens kännetecken. Tiden togs på sekund, men ingen tid alls togs på transportsträckorna, utan oftast fanns en totaltid när hela tävlingen skulle vara avgjord.

Nu kommer vi till rally. Begreppet infördes i Sverige i och med att det första Svenska Rallyt till Midnattssolen startade i juni 1950. Egentligen är rally en sammanslagning av T - O - OT-special. Det speciella med rally är förstås att startpunkten kunde variera, dvs. bilarna kunde starta på olika geografiska ställen för att köra en lång transportsträcka innan alla samlades (återigen ordet rallys ursprung) till ett antal avgörande specialsträckor och/eller specialprov. Typexempel är Monte Carlo-rallyt, som än idag har startpunkter över hela Europa. Även Svenska Rallyt till Midnattssolen hade många startpunkter från början, men så småningom rationaliserades detta bort och det blev ett geografiskt ställe som startplats, ofta också målplats. Även Midnattssolsrallyt hade en uttalad tanke att man ville locka turister till Sverige och då förstås i den allra vackraste tidpunkten, dvs. i juni före midsommar. Att få se midnattssolen var ju en stor attraktion på folk från övriga Europa. Först några år in på 50-talet blev rally de hårda tävlingar som dom är än idag, och sållade då bort turister från tävlingsförarna. Ett "riktigt" rally ska vara minst 200 - 250 mil i längd, och med många och långa specialsträckor.

De därpå följande decennierna, dvs. 60-, 70- och 80-talen, innebar utveckling och förfining av dessa tävlingsformer, allt eftersom både vägar, bilar och däck förändrades i så hög omfattning att hela tävlingsformen blev alldeles för snabb. Man tvingades göra begränsningar i vagnsmaterial och reglera vad som var tillåtet i däck och utrustningar, allt för att hålla nere farterna. Biltillverkarna insåg att reklamvärdet var värt miljontals pengar och man satsade således mer och mer på tävlingsverksamhet och anställde förare och codriver till att på heltid köra deras bilar i olika serier, VM, EM och nationella mästerskap.

Under 90-talet, det vi kanske kallar modern tid, så finns tävlingsformen orientering fortfarande kvar med samma namn, kallas normalt Bil-O. T kallas idag minirally eller bara rally, OT-special kallas rallyspecial och rally är fortfarande rally. Och utvecklingen av bilar och däck går vidare, idag är motorsporten den längst komna high tec-industrin inom industrivärlden och som styrs av datorer.

Förresten finns det ytterligare en tävlingsvariant som innehåller ordet rally, och det är rallycross. Men rallycross har inte ett skvatt med rally att göra idag, utan ligger mycket närmare den gren som heter racing, och som handlar om tävling på specialbyggda banor. Att ordet rally blev inblandat på denna form, får nog tillskrivas det faktum att när rallycrossen startade så var det med rallybilar man körde, och så är det ju inte idag.

Kända svenska tävlingar inom dessa olika kategorier är t.ex. Roslagsvalsen, Dackefejden, Scandiatrofén, Västmanland runt, Sörmlandsrundan, Rikspokalen, Gästabudstrofén, Skaraborgsnatta, Masnatta mm. mm., en del lever faktiskt fortfarande kvar, i kategorin minirally/rally, medan Nässjörundan, Lille Mats Special, Arostrofén m.fl. kan representera OT-special. För rally och även de tidiga landsvägstävlingarna smakar namn som Östergötland Runt, Smålandsrallyt, Mälarrallyt, Sydrallyt, Gästrikland Runt, Jämtrallyt och naturligtvis Midnattssolsrallyt m.fl. 30- och 50- tal, men även där lever många kvar än idag.

Ja, det här var en liten historik om rally under tre århundrade, det första med några slutår, det andra helt och hållet och det tredje purfärskt. Tänk gärna på detta när Du hör eller använder ordet rally och viktigast av allt, blanda inte ihop det med racing, och blanda framför allt inte ihop de bilar som används i de olika kategorierna.